i'm up way to late. but im waiting for my blueberry
Sinnesstämningarna har ju en förmåga att ändra sej med årstiderna. Eller som i mitt fall, med klockans minutvisare.
Förra veckan ville jag nästintill ta livet av mej och/eller säga upp mej med en extremt omedelbar verkan. Efter helgen känner jag mej lite piggare (läs : mindre dödstrött) och tänker att jag ska ge det en chans till. för jag har ju inget val. Som min far vill o gärna påpekar hela tiden: Det finns inga jobb, det är lågkonjungtur. Hade det inte varit för denna fantastiska lya vi sitter på, då hade jag tagit opp pengarna ur madrassen och dragit till varmare breddgrader.
Det är fasen inte lätt att cykla i snö, de ska ni veta. Min kamrat Agnes vurpade två gånger och jag såg bilder framför mej hur jag gled i snön o ramlade lagom precis så att en långtradare kunde köra över och krossa min skalle. Hu!
Upplever ni att detta är något av ett deppinlägg, så har ni rätt. Det äääär det. För jag är så jävla trött. Jag jobbade mellan 7 och 17:45. Sen sprang ja hem, svirade om och åkte till kulturama. Tänkte baletta lite. För det kunde ju va kul. Inte så kul.
Man saknar ju inte bara o dansa, utan att dansa med sina kompisar! Va roligt det var när man fick göra det. Nu går jag oftast själv och det är inte liiiika roligt! Jaja. Nu är jag iaf gröt med socker och väntar på att Julia ska komma hem så vi kan säga hej i fem minuter innan jag ska sova.
Sova. En gång i tiden var det mysigt att gå o lägga sej. Till exempel då man visste att nästa dag då ska jag opp i ottan för att göra någonting roligt hela dagen! Kanske dansa, eller nåt annat sånt där som man blir glad av.
Jag hoppas det blir så igen. Nån gång.
Har ni förresten hört sagan om blåbäret Dennis som söker sin stora kärlek? Jag fick höra den godnattsagan igår och den var lite sorglig, men bra. Man somnade gott till det!
Om exakt en månad ungefär är det julafton! Det ska bli fantastiskt!!! hehehe...
kram på er vänner från de dunkla sinnenas land. /L
Förra veckan ville jag nästintill ta livet av mej och/eller säga upp mej med en extremt omedelbar verkan. Efter helgen känner jag mej lite piggare (läs : mindre dödstrött) och tänker att jag ska ge det en chans till. för jag har ju inget val. Som min far vill o gärna påpekar hela tiden: Det finns inga jobb, det är lågkonjungtur. Hade det inte varit för denna fantastiska lya vi sitter på, då hade jag tagit opp pengarna ur madrassen och dragit till varmare breddgrader.
Det är fasen inte lätt att cykla i snö, de ska ni veta. Min kamrat Agnes vurpade två gånger och jag såg bilder framför mej hur jag gled i snön o ramlade lagom precis så att en långtradare kunde köra över och krossa min skalle. Hu!
Upplever ni att detta är något av ett deppinlägg, så har ni rätt. Det äääär det. För jag är så jävla trött. Jag jobbade mellan 7 och 17:45. Sen sprang ja hem, svirade om och åkte till kulturama. Tänkte baletta lite. För det kunde ju va kul. Inte så kul.
Man saknar ju inte bara o dansa, utan att dansa med sina kompisar! Va roligt det var när man fick göra det. Nu går jag oftast själv och det är inte liiiika roligt! Jaja. Nu är jag iaf gröt med socker och väntar på att Julia ska komma hem så vi kan säga hej i fem minuter innan jag ska sova.
Sova. En gång i tiden var det mysigt att gå o lägga sej. Till exempel då man visste att nästa dag då ska jag opp i ottan för att göra någonting roligt hela dagen! Kanske dansa, eller nåt annat sånt där som man blir glad av.
Jag hoppas det blir så igen. Nån gång.
Har ni förresten hört sagan om blåbäret Dennis som söker sin stora kärlek? Jag fick höra den godnattsagan igår och den var lite sorglig, men bra. Man somnade gott till det!
Om exakt en månad ungefär är det julafton! Det ska bli fantastiskt!!! hehehe...
kram på er vänner från de dunkla sinnenas land. /L
Kommentarer
Postat av: Emson
Själv har jag haft nostalgi dag medan jag städat köket och påmints om vår ljuva ungdom, hehe :). Har lyssnat på min Swinging Blue Jeans skiva. Du minns väl Ol´man mose? Och förstås, Don´t go out into the rain(you´re gonna melt)? En fantastisk låt!:) Kom hem och hälsa på snart igen gullet, vi saknar dej...
Trackback
